Plats: Hälsans stig (Bredäng-Skärholmen). Jag gick 5 km, men hela sträckan är 9 km. Tid: 1,5 - 2,5 timmar inklusive rast, sevärdheter, bad. I Stockholms län finns runt 30 promenadslingor som kallas Hälsans stig. Dessa slingor finns för övrigt anlagda i hela Sverige, och började 1995 på Irland där man ville främja promenader som en motionsform. Det finns en Hälsans stig på Södermalm som jag promenerat och cyklat, men att gå slingan Bredäng-Skärholmen var ett nytt tips som jag hittade på Tranevings webbsida (de kallar turen för "Sätraskogens naturreservat").
Hur komma dit: tunnelbana till Bredäng. Hemresa från hållplats Alsätravägen med buss 135 (mot Vårbergs centrum) till Skärholmen, byte till tunnelbana mot city.
Promenad
Jag åkte röd tunnelbanelinje mot Norsborg och gick av i Bredäng. Jag satt i sista tågvagnen i färdriktningen så det var nära till utgången av stationen. Jag klev ut på gågatan i Bredängs centrum och svängde till vänster och kom snabbt fram till ett stort gräsfält med olika gångvägar. Första målet på slingan är Jakobsberg gård, och den nådde jag genom att gå mot de röda låga husen (över fältet rakt fram/snett åt höger), gå in mellan husen åt vänster, och sedan svänga höger in på Odd Fellowvägen tills såg gården.
Jag hade aldrig varit vid Jakobsbergs gård förut och blev överraskad att det var en fin herrgårdsbyggnad med två flyglar. Det har anor tillbaka till 1600-talet då det var ett torp, med fick sitt nuvarande utseende under 1750-talet. Flyglarna tillkom troligen på 1820-talet. 1912 testamenterades gården till bland annat Ersta diakoni och Stockholms sjukhem, och kom så småningom i Stockholms stad ägor år 1961. För närvarande håller föreningen Jakobsbergs Gårds Vänner till i huset, där de hyr ut lokalerna till fest, bröllop, konferens.
Jag beundrade huvudbyggnaden från utsidan och när jag kom närmare såg jag ett råddjur beta i skogsgläntan precis bakom och nära huset. Jag gick därför med myrsteg för att komma närmare råddjuret som då och då tittade upp mot mig. Efter cirka 10 minuter sprang det iväg.
När jag vände om och skulle gå förbi huvudbyggnaden kom en man ut från huset. Jag frågade lite om husets historia och det visade sig att han jobbade för föreningen, och han undrade om jag ville se huset inifrån eftersom jag verkade nyfiken. Jag tog glatt emot erbjudandet om lite guidning. Där fanns kontorsrum, kök och salar som liknande konferensrum, men allt hade en gammal atmosfär om sig. Fin inredning i huvudbyggnaden, och vackra väggmålningar!
Efter detta fick jag även kika in i flyglarna som hade en inredning som osade av 1960-tal, speciellt den vänstra flygeln med träpaneler i hela salen. Min guide berättade att det spökade i flyglar och i huvudbyggnaden, och han hade själv upplevt det ....Jag ryste till och tackade för visningen, och noterade också att det är café Wåffelbruket i ena flygeln mellan kl 12-16 på söndagar, öppet hela året.
Jag gick runt hörnet på huset där en gångväg fortsatte rakt neråt mot vattnet och sjön Mälaren. Vid promenadstråket nere vid vattnet gick jag först lite åt höger för att kika upp på Villa Lyran som är en vacker gul trävilla från 1867. När makarna Carl och Fredrika Limnell hyrde Jakobsbergs gård under 1860-talet blev de så förtjusta i området att de byggde en sommarvilla här på en höjd, med vy över Mälaren.
Idag håller Konditori Lyran till i villan, och även om bakelser och vacker arkitektur lockade, så gick jag istället och tittade på stora stenblock vid vattnet, "Bellmans stenar/grotta". Det var två gigantiska flyttblock som fått denna märkliga position av en liten gångtunnel ("grotta") genom inlandsisens krafter.
Promenadslingan som gick längs vattnet och Mälaren var enkel att gå - en grusad gångväg.
Snart kom jag fram till Mälarhöjdsbadet. På avstånd såg det ut att vara en fin liten sandstrand med gröna ytor i närheten. Det fanns ett hopptorn på ena kanten av badet. Det enda minus var en superstor kraftledning mitt i området.
En bit längre bort på promenadsträckan lade jag märke till några stenar runt en tall. Säg mig, är det verkligen ett naturligt fenomen att stenar ligger i en fyrkant runt trädstammen? Det kanske var min fantasi som var lite för livlig, men här på fotot har jag markerat med röda streck hur stenarna (delvis under marken) låg runt stammen.
Jag gick vidare och kom till Sätra varv. I närheten av varvet låg byggnader från 1800-talet som varit bostäder. Jag fascinerades dock mer av vyn mot båtbryggorna och Mälaren. På andra sidan vattnet ligger ön Kungshatt, som har en del sägner och legender om sig som man kan läsa om på internet. På ön ligger många vackra trävillor, vilka jag kunde ana från där jag stod och tittade över.
Det var svårt att fånga Kungshatt mäktiga klippa, men var verkligen speciell. Jag satte mig ner och fikade stund medan jag betraktade klippan.
Jag vandrade vidare och kom till en liten fyr.
Längs promenadstråket fanns flera små vikar. Vattnet såg rent och klart ut, och inbjudande till bad.
Den här pyttelilla ministranden i en vik fick mina tankar att gå till en ödslig djungelvik i Thailand, fast jag aldrig varit i Thailand. Ibland kan man bli glad när fantasin knåpar ihop saker!
Så anade jag Sätrastrandsbadet med sandstrand, stora gräsytor, toaletter, kiosk och annat. Badet här är långgrunt, och vattnet rent och klart. Det var härligt med ett dopp efter denna promenad, och att vila lite på gräset.
Jag valde sedan att gå vägen upp till vänster (Alsätravägen) som i svag uppförsbacke i 15 minuter leder upp till bostadsområde och Björksätravägen, där det till vänster ligger en busshållplats för färd till Skärholmen tunnelbanestation.
Någon vecka senare tog jag faktiskt bussen hit och badade igen, och fortsatte att gå längs vattnet bort till Skärholmens gård. Jag hade ingen kamera med, så tyvärr finns inga foton. Min plan var att gå upp Skärholmens gårdsväg, men efter att ha följt vägen bort till kolonilotterna, började jag undra vilken väg som egentligen ledde till Skärholmens centrum då det fanns flera vägar att välja på, och ingen person att fråga. Jag gick både framåt och bakåt längs vägen, och när jag kom tillbaka till kolonilotterna kändes det som en logisk väg att gå uppför backen och jag kom till ett bostadsområde. Jag hade ingen aning om var jag befann mig men trodde jag var på baksidan av Skärholmens centrum. Inte! En dam upplyste mig att jag kommit till Vårberg, och jag fick gå cirka 20 minuter till Skärholmen. Men det gjorde inget - på vägen upptäckte jag en helt otroligt vacker utsikt över Mälaren, någonstans vid Vårholmsbackarna 35 (närmaste busshållplats: Bullerholmsgränd). Dom som bor här på denna höjd har en av Stockholms bästa utsikter! Wow, alltså!
 |
| (foto från Google map streetview) |
Betyg: En okej promenadslinga som var ganska enformig då den hela tiden gick längs strandlinjen. Det förekom också, tyvärr, en del klotter på stenar och skyltar. Höjdpunkterna längs sträckan var Sätra varv med båtbryggor, vyn mot ön Kungshatt och Sätrastrandsbadet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar