Om mig och bloggen

Jag heter Bea och är uppväxt i norrförort till Stockholm. Jag bor sedan många år på Södermalm, och kallar min blogg för Miss Southrock (Fröken Södermalm). I bloggen delar jag med mig av mina vandringar i skogen, besök på kulturhistoriska platser, sköna fik, vackra byggnader, promenader i Stockholms stadsdelar, med mera. Inläggen är skrivna huller om buller långt efteråt, och är alltså inte i ordningsföljd efter datum. Jag vill dela med mig av mina utflykter och vandringar som tips och inspiration till dig. 

Var och hur hittar jag resmålen?
Jag har alltid tyckt om att åka på utflykt eller upptäcktsfärd, och hittar platser genom broschyrer, tidningsartiklar, böcker eller av en slump på internet. Ibland har det också hänt att namnet på en plats låter lockande, t.ex. Bullandö låter somrigt och väcker min nyfikenhet att åka dit. En del platser är också allmänt kända för den som är stockholmare, t.ex. Djurgården, men som tål att återbesökas om och om igen. 
Att vandra i skogen är något jag började med sommaren 2013, tack vare att jag hittade Tranevings underbara sida om vandringsleder i Stockholm och Sverige. Stort tack till er för bra hemsida!

Varför skriver jag så detaljerat?
En del människor gillar spontanitet och tar sig an äventyr och utmaningar när de dyker upp. Även om jag kan gilla spontanitet, så föredrar jag iallafall på skogsvandringar att veta hur och vart jag ska gå eftersom det tär på energi och humör att gå vilse (det finns ju sällan någon att fråga i skogen om riktning och väg). Jag skriver detaljerat för att göra det enklare för dig som läsare att hitta den väg eller plats som beskrivs. Därför kan texten delvis bli ganska tråkig, "gå vänster vid en stubbe"!

Packning för vandring eller dagsutflykt 
Jag brukar ge mig ut på upptäcktsfärd ensam och vandrar eller promenerar i Ecco sandaler eller gymnastikskor. Jag har en mjuk ryggsäck av okänt märke som jag packar med ihopfällbar sittdyna, vattenflaska, kaffetermos, hemmabakade kardemummabullar eller rissallad, kamera, en liten handduk, pappersnäsdukar och info-papper eller karta över vandringen/resmålet. Ibland packar jag ner en picknickfilt och badkläder, beroende på vart jag ska. Ett par mjuka utslitna jeans och en t-shirt fungerar utmärkt på skogsvandringar. Med andra ord behöver man inte alls ha dyr utrustning som vindbyxor, vandrarkängor och ergonomisk ryggsäck för att vandra ett par timmar. Om kläder och skor känns bekväma, så tar man vad man har. 

Att se sig omkring
Enligt mig själv går jag i normal takt, men jag har märkt att när jag gått med andra så tycks jag gå långsamt - eller är det dom som rusar iväg måna om att komma fram snabbt? Jag stannar gärna till en minut för att lyssna på vinden i träden, titta på en växt eller njuta av en vacker vy. Det kan vara skönt vandra ensam i tystnad, låta tankarna vandra fritt och för en stund ta in naturen omkring. Att dryfta vardagsproblem om jobb, relationer och pengar - det lämnar jag hemma. Men det är såklart mindre roligt att ge sig ut ensam när man upplever sig vilse i skogen, missar sista bussen hem eller om man skulle snava på en sten.

På sommaren, med mygg och fästingar i skog och natur, smörjer jag in mig med "Stop it" (innehållande eteriska oljor) köpt från hälsokosten, som kombinerat med B-vitaminer har fungerat som ett bra skydd. Ormar är min största skräck, och hittills stött på två stycken som troligen var snokar.

Jag har inte körkort så jag reser med SLs lokaltrafik - och jag gillar att åka buss och tåg. Det är A och O att se till att utflyktsdagen fungerar ihop med bussavgångar, speciellt ute i länet med glesare kollektivtrafik. Jag kollar vilken tid jag kan åka, men också när bussen går tillbaka. På så vis vet jag i förväg att jag har t.ex fyra timmar på mig på resmålet och beger mig sedan till busshållplatsen i god tid före hemfärd. Vid många hållplatser gäller cirka-tid, det vill säga bussen passerar ungefär den tid som uppgetts, så bussen kan också komma några minuter före.