Plats: Sameslingan i Paradisets naturreservat (Huddinge). 5 km, gul led. ca 3,5 timme inklusive gå till/från busshållplats, rast och gå lite vilse. Fick tips om denna vandringsled på Traneving.se. Jag hade med mig en hemmaritad karta, men annars finns karta på internet.
Hur komma dit: pendeltåg till Huddinge, byte till buss 702 (mot Länna) till hållplats Ådran. Hemresa med samma färdmedel.
Vandringen
När jag satt på bussen såg jag från bussfönstret en skylt mot "Paradiset" när bussen åkte förbi hållplats "Bruket", men jag var redan inriktad på att gå av vid "Ådran". När jag gått av bussen gick jag vänster nerför backen på Ådravägen, längs små stugor och hus. Efter ca 5-10 min promenad nådde jag en liten korsning, och en stor anslagstavla med lokala anslag ligger i korsningen. Åt vänster var en enkel grusväg som hette Kristallvägen och som var markerad återvändsgata. När jag tittade noga på el-stolpen i korsningen fanns en något osynligt skylt markerad mot Paradiset.
Grusvägen tog slut vid en länga av hus och vid sista huset fanns en liten skylt i skogskanten med märke P där jag gissade att P stod för Paradiset. Det stod en man i trädgården i huset nära stigen och jag frågade för säkerhetsskull om detta var vägen till Paradiset, vilket han bekräftade. Stigen gick genom skogen, uppför ett kulle och nedför en kulle ca 5-10 min, med några skyltar längs sträckan.
När jag klev ut från skogen på andra sidan kullen kom jag direkt ner på bilparkeringen till Paradiset och en grusväg ledde upp till ett hus (friluftsgård) där det fanns enkla toaletter på kortsidan.
Man kunde gå i båda riktningar, jag valde att gå åt höger, gult märke för Sameslingan.
Leden inleddes med en eldstad och vindskydd bara några minuter ifrån huset.
Till en början var vandringen ganska monoton i en lång stund, inga wow-vyer i naturen. Stigen var i regel full av rötter, vilket gjorde att jag fick se neråt och kolla var jag satte fötterna.
Det var också de vanligt förekommande "träplankorna" i skogen, som jag stött på längs andra leder.
Det var fortsatt bra och tydligt skyltat längs gul led.
Solljuset föll vackert.
Jag vandrade på och kom fram till nästa rastplats och vindskydd vid Långsjön. Här satte jag mig ner och fikade en stund med vy över sjön.
Denna rastplats var också upptagen med folk som så att säga hade slagit läger. Bakom vindskyddet fanns en eldstad runt stockar.
Jag vandrade vidare genom skogen.
Så nådde jag fram till nästa rastplats, vid sjön Trehörningen. Av de iordningsställda rastplatserna längs leden, så var nog denna den vackraste, men kanske berodde det på att solen låg i rätt läge och det kändes så fridfullt. För att nå till denna rastplats fick man gå från huvudleden på en liten sidostig mot sjön.
Jag kunde se ett par tält uppställda här, det såg verkligen mysigt ut.
In mot skogsbryntet stog en trästuga, det stod att man kunde hyra den för övernattning (den var låst). Där fanns även separat dass och soptunna för campare. En eldstad runt trästockar fanns framför stugan.
Jag gick tillbaka lilla stigen för att nå till huvudleden igen, och trots att jag var säker att jag gått rätt riktning (man kunde välja höger eller vänster håll), så hade jag istället gått samma sträcka varifrån jag kommit. Det var när jag skymtade förra rastplatsen mellan träden som jag insåg mitt misstag. Så det var bara att gå tillbaka igen, och fick mig extra 25 minuter vandring (till Långsjön och tillbaka till Trehörningen). Stigen gick sedan lite längs Trehörningen, det var vackert här när det led mot skymning.
Jag kom snart till ännu en eldstad där man kan tälta i skogen. Fin vy mot sjön här också! Ett tält stod i skogsbrynet, och vid eldstaden på klipphällen stod en kvinna och en pojke vid elden. Jag hejade och gick vidare. Stigen var nu ganska bred och gick rakt fram. Men! Efter en stund undrade jag var gula skyltningen på träden tagit vägen, kanske finns en i nästa kurva? Men icke. Det kändes skumt, så efter ca 5-10 min vandring skyndade jag tillbaka till eldstaden där kvinnan och pojken var. Solen hade börjat sänka sig och jag kände mig stressad att hinna tillbaka till parkeringen vid Paradiset innan mörket föll, eftersom jag inte hade ficklampa med mig. Det sista man vill är ju att bli fast i en becksvart skog. Det var ren tur att det fanns campare i området att fråga. Det visade sig att gula leden inte går på stora breda stigen, nej det svängde lite till vänster, tvärs över klipphällen nära eldstaden. Jag fick titta en extra gång när kvinnan vid eldstaden pekade riktningen och jag såg gul markering på trädet.
Jag skyndade vidare i rask takt och längs stigen vid sjön fanns ytterligare ställen att campa, och i skogsbrynet såg jag 5-6 tält längs strandkanten och en eller två eldstäder.
Efter att ha lämnat sjön bakom mig öppnade sig stigen till en bredare gångväg, och där fanns en skylt om ”Säljägarnas plats”. För 9000 år sedan var detta område del av yttersta skärgården. Arkeologer menar att fiskare och jägare slog läger i området, i klippsrevor, då man hittat rester av stenredskap här. Jag gick vidare och det var en lättvandrad sträcka på grusväg tillbaka till parkeringen. Jag skyndade tillbaka samma väg som jag kommit och ankom till busshållplatsen när det redan börjat mörkna. Jag hann sitta ner på en bänk och pusta ut innan bussen kom.
Betyg: Eftersom jag föredrar känslan av avskildhet och lugn när jag vandrar i skogen så tyckte jag att det var för
mycket folk längs denna led. Kanske är det bättre att gå här en vardag och inte på en lördag.
Det var några fina vyer vid sjöarna, men annars inte så
speciellt intressant natur längs leden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar