Plats: halva delen av pilgrimsleden Nyckelvandring (Tyresö). Cirka 5-6 km (tid: 2,5 timme inkl rast). Hade med mig karta från webbsidan. Jag gick denna led för att utforska området, inte för att pilgrimsvandra och jag gjorde heller inga stopp enligt kartan för "reflektion".
Hur komma dit: tunnelbanan till Gullmarsplan, byte till buss 873 (mot Nyfors), gå av hållplats Nyfors. Hemresa från hållplats Tyresö kyrka (buss 875) till tunnelbanestation Gullmarsplan.
Vandringen
När jag gått av bussen följde jag en asfalterad liten väg, Nyforsvägen, som gick neråt i en backe. Efter några minuter syntes en väg gå in till vänster, där svängde jag in. Den hette också Nyforsvägen och gick ner mot Nyfors-forsen där det legat ett industriområde från 1600-talet till 1900-talets början (mer om detta i ett annat inlägg). Nere vid forsen finns flera träbroar, och efter att kort studerat vattnets flöde bland stenruinerna, gick jag träbron till vänster som går mot Albysjön.
Denna pilgrimsled var inte skyltad förrän längre fram, märkte jag. Gångvägen längs Albysjön var grusad och rätt enkel följa, då man gick efter orange märkning på träden (del av Sörmlandsleden?).
När skogen öppnade sig mot ett fält gick en stig in mot höger där orange led fortsatte, men jag vandrade rakt fram på en grusad bilväg. Till vänster kunde jag se några hus som jag förstod var Rundemar, en gård som har anor till 1700-talet. Här finns turridning på hästar i natursköna områden, som man kan läsa om på gårdens webbsida.
Jag gick förbi gården och efter en äng såg jag första tecknet på Pilgrimsleden, där en liten skylt fanns på en tråpåle på vänster sida. Leden gick här över ett dike, på en träbro som såg lite skranglig ut. Tyckte mig se en annan skylt längre fram på grusvägen, så kanske man kunde gå in där också på en stabilare stig. Men jag gick över skrangliga träbron och sedan vänster mot vattnet.
Tyvärr var det ganska snålt med skyltning, och det tog ett tag att smälta att det egentligen bara fanns en stig att gå, längs vattenlinjen. Första delen, nära Rundemar, gick man längs Rundemarsviken.
Vid Rundemarsviken var fin utsikt och jag satte mig ner att fika, trots att jag inte vandrat så länge. Det fanns en del klippor och bergshällar längs vägen.
Ibland dök det upp en stig åt höger, men som jag förstod var det korta sidostigar för den som ville undvika smala passager vid vattnet. Jag fortsatte rakt fram så gott det gick, och följde vattenlinjen enligt kartbilden.
Här och var fanns trätrappor eller träplankor över knepigare skogspartier eller låga klippor.
När jag lämnat viken bakom mig och gick längs Albysjön såg jag flera små öar ute i sjön.
Leden förblev nu oskyltad ända tills jag nådde sommarstugeområdet vid Raksta. Den täta skogen tog slut, och jag kom fram till en stor platt berghäll, där det stod ett badhopptorn mot vattnet och jag kunde skymta några fritidshus till höger mellan träden.
I detta område syns Pilgrimsvandringens skyltar igen, och vid en smal bilväg svängde jag vänster och gick vägen fram bland husen. Det var ganska öde, eftersom sommaren var över.
I en kurva fortsatte Pilgrimsleden in mot vänster där man går väldigt nära några fritidshus.
Sedan nådde jag ut till en bilväg igen och svängde vänster ut på vägen.
Så småningom kom jag fram till Rakstabadet, en fin liten badplats med gräsmatta, brygga och mini-strand.
I bortre änden av ängen vid badet fanns en liten gul träbyggnad som var en kiosk. Nu hade jag kommit fram till en bilkorsning, och ett område som enligt karta heter Uddby kvarn.
Vid kiosken valde jag bilvägen som gick
åt vänster och fick gå försiktigt - här fanns ingen väggren för gående
och biltrafiken flöt på ganska tätt här.
Till vänster in i skogen fortsatte pilgrimsleden, men jag valde att fortsätta gå på bilvägen (Brakmarsvägen), cirka 2 km, i riktning mot Tyresö kyrka/Tyresö slott. Det var kanske riskabelt, med tanke på att det bara var ett smalt körfält för bilar, så det var ingen avslappnad sträcka att gå. Men det fanns en del fint längs vägen till exempel en vackert igenväxt trappa av mossa och jag såg några rådjur som sprang i skogsbrynet.
När bilvägen nådde fram till vattnet fanns en liten sidoväg till vänster där en fin liten träbro gick över ett vattenpassage. Bron nådde över till Rävnäset.
Här omkring syntes fler skyltar av Pilgrimsleden, men jag gick ju som sagt längs smala bilvägen där jag efter en stunds promenad nådde fram till en väg som gick upp mot höger. Där såg jag en skylt i korsningen och där stod att läsa att Prins Eugen hämtat inspiration till en av sina tavlor ifrån denna plats.
Jag gick över vägen ner mot vattnet, det var ändå något speciellt med detta område att jag ville sitta ner en stund och filosofera. Den stig som ledde ner mot vattnet, via buskage och högt gräs, ledde tyvärr också till en mindre sophög som någon lämnat efter sig. Trist! Varför tar inte folk med sig sitt skräp?
Men det var fin vy över vattnet när man satt på en bergshäll.
Jag gick ut igen på vägen och kom efter en kurva till Follbrinksströmmen. Jag blev glatt överraskad att se en dammlucka och en liten fors med brusande vatten, men så kan det ju bli på en upptäcktsfärd. År 1613 fanns både såg och
mjölkvarn här, och industrin utvecklades med fler kvarnar och ett bruk
att ta fram olja ur lin och hampfrön. 1735 öppnades ett stålbruk som
lades ner trettio år senare. Den sista verksamheten vid
Follbrinksströmmen lades ner på 1940-talet.
Jag hade velat följa vattnet ner, men terrängen var för svår och jag visste inte var den ledde fram.
På bilvägen där jag sedan fortsatte gå fram hördes ett svagt vattenbrus tills jag nådde en liten träbro som ledde över till ett rött torp. Det såg privat ut, så jag utforskade inte mer av det.
Efter en kort sträcka nådde jag så fram till området av Tyresö slott, och till hållplatsen Tyresö kyrka, där jag tog bussen tillbaka till Gullmarsplan. Bussen har sin starthållplats här, så det är en liten sidoväg för busstrafiken.
Betyg: En fin vandringsled som trots dålig skyltning var värd att gå, och hade en del sevärt längs vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar