3 oktober 2013
Plats: Stora Slottsrundan (Bogesund, Vaxholm). Orange markering. 8,5 km, men jag gick ungefär halva sträckan, och gick sedan bilvägen tillbaka. Tid cirka 4 timmar, inklusive raster och sevärdheter. Jag hade med beskrivning och hemmaritad kartbild, men hittade senare gratis karta från Vaxholms stad i en box. Jag fick tips om denna vandringsled på Tranevings webbsida.
Hur komma dit: tunnelbana till Tekniska högskolan, byte till buss 670 (mot Vaxholm), byte längs vägen till buss 681 till hållplats Bogesunds gård (se tabell för byte, obs begränsade turer). Hemresa med samma färdmedel.
Vandring
När jag gått av bussen (höger sida på fotot) gick jag framåt i riktning mot Bogesunds slott.
Vid slottet strosade jag runt lite och läste informationsskylten om dess historia och ägare. Enligt beskrivningar ser byggnaden ut som ett sagoslott, och det stämmer!
Slottet var ursprungligen en adelsgård och byggd på 1640-talet av Per Brahe den yngre. På denna tid hade byggnaden inga torn.
Tornen tillkom på 1860-talet av ägaren Nils Albrekt von Lantinghausen von Höpken (långt namn!) och efter tillbyggnaden började Bogesund att kallas för ett slott. Efter många år av vanskötsel tog staten över slottets ägande år 1946, och förvaltas av Statens Fastighetsverk, men hyrs nu av ett företag som har guidade visningar av slottet, de hyr ut slott och kapell till bröllop, fest eller filmsinspelning, och bedriver vandrarhem och konferens på en gård i närheten. På höger sida av slottet står en sten uppställd, som hittades på en åker 1813. Där har den förste ägaren, Per Brahe den yngre, ristat in levnadsregler för sina efterkommande men också utdelat en förbannelse för den som fördärvar gården. Och man kan ju säga att det gick dåligt efter att tornen tillkom på 1860-talet: både arkitekt och slottsherre dog och slottet övergavs och förföll.
Runt hörnet på Bogesunds slott fortsatte så en gångväg över ett fält bort till Bogesunds vandrarhem (anslutet till STF) och konferensgård.
 |
| Vy från vandrarhemmet mot Bogesund slott |
Jag gick runt och tittade, till exempel fanns en fin trävilla kallad Parkvillan, byggd på 1890-talet, där det numera ibland är öppet för café.
Inne i vandrarhemmet såldes glass (vill jag minnas) men jag frågade om jag kunde låna toaletten och damen i receptionen visade mig att det fanns allmänna toaletter i en huslänga på gården. Bra service och fräscht ställe! Jag letade sedan var leden skulle börja, och det stod i beskrivningen "vid vandrarhemmet". Det var inte helt tydligt men jag fick syn på färgmarkeringar på ett träd mellan två byggnader som stod i linje med receptionsbyggnaden - i en dunge i borte kanten av byggnaderna gick en stig mellan två träd (jag har ritat röda pilar på fotot).
När jag gått igenom dungen syntes en skylt med riktning om lederna, och jag gick vänster mot orange led.
 |
| Karta över vandringsleden, som jag fotat av från broschyren "Välkommen till Bogesundslandet" |
Här i närheten stod en klunga ovanliga träd, som måste ha haft en trädsjukdom. Man kan också undra varför träden blev så tätt planterade. Eller är detta någon rest från skogsforskningen som bedrivits på Bogesundslandet?
Jag vandrade vidare cirka 15 minuter tills jag nådde en skylt som pekade mot en sidostig åt höger, dit jag svängde av mot Värmora rastplats. Jag hade bestämt mig att göra upp eld och grilla pinnbröd, och hade denna gång förberett mig bättre mot tidigare misslyckade försök. Stigen gick lite i nedförsbacke i cirka 15 minuter och jag kom fram till ett vindskydd med eldstad.
Bakom vindskyddet fanns ytterligare en eldstad som låg på en klippa med vy över vattnet.
Jag samlade ihop torra grenar från marken och hämtade ved vid vindskyddet (vilket service att det finns hugget och klart!), och lyckades få fart på elden. Rök från brasa tillhör definitivt en av mina favoritdofter och lite back to basic-känsla att tillaga mat över eld. Pinnbrödet med smält smör smakade himmelskt. Så enkelt och så gott!
Efter att ha släckt elden med havsvatten, vandrade jag vidare, tillbaka upp till huvudleden och vidare. Stigen gick här mellan skog (på vänster sida) och havsviken (till höger) på en rätt så lättrampad led, det var bara ett par partier med rötter som var knöliga att gå på.
Några träd som jag fastnade för. Finns design i naturen också.
Här och var syntes spår av bäver - både träd som fallit omkull och träd där bävern gnagt igenom halva stammen. Fascinerande att titta närmare på!
Vid vissa ställen längs stigen syntes bara en blå markering på träden och det började kännas som om jag hade gått fel, men en stund senare syntes orange färg för "Stora Slottsrundan". Den blå markeringen heter just "Blå leden" och var en parallell vandringsled med orange. Solen lyste vackert genom träden = gratis må bra känsla.
Efter ett tag blev stigen bredare och bredare och jag hörde röster av några män som fiskade på en klippa vid vattnet, och förstod att jag närmade mig bilvägen.
Längre bort svängde gångvägen av uppåt mot Ellboda (där det finns busshållplats och friluftsgård) men gick jag ner mot vattnet för en kortare rast. Här var mycket vacker utsikt, och kan förstå att det är populärt att ha grillparty här - att döma av allt skräp som låg här, både runt klippor och eldstaden. Trist att se!
Jag betraktade omgivningarna och såg i ögonvrån att något rörde sig på marken, och tittade ner. En liten groda hoppade precis in i smutsig plastmugg och jag hann ta en något suddig bild av grodan innan den försvann.
Sedan satte jag mig ner på en brygga och njöt av utsikten av Eke fjärd.
Att vandra från Värmora rastplats och fram till Ellboda tog cirka en timme och femton minuter.
När jag ett par timmar tidigare satt på bussen åkte den förbi en underlig sjö strax efter Ellboda. Jag bestämde mig därför att gå tillbaka, mot Bogesunds slott, längs bilvägen för att på nära håll utforska sjön. Liksom förra gången (den missade bussturen på Nässeldalsrundan) var bilvägen ingen behaglig promenad för den gående, eftersom väggren saknas. Men jag tog det försiktigt och gick åt sidan (ner i diket) när bilar kom. Från Ellboda och tillbaka till Bogesunds slott tog det cirka en timme att gå, och den underliga sjön, Jordbrodammen, låg ungefär mittemellan.
Det visade sig att denna sjö är konstgjord - anlagd enbart "för att tillgodose golfbanans behov av bevattning." Jag visste inte vad jag skulle tycka om det, dränka ett stycke natur för att dom som spelar golf behöver gröna gräsmattor? Men hursomhelst så ger sjön ett otroligt märkligt, spännande och vackert intryck, fullt med trädskelett.
Enligt en informationsskylt på platsen kommer träden så småningom att dö, och det blir en "riktig" sjö. Och tja, även om man dränkt naturen så lockar sjön till sig många fågelarter, så det för väl också något gott med sig. Jag gick vidare och passerade efter en stund också golfbanan innan jag nådde tillbaka till Bogesunds slott där jag fick tid att sitta en stund i oktobersolen innan jag tog bussen in mot stan.
Betyg: En okej vandringsled med blandning av skog och strandpromenad. Höjdpunkterna var Bogesunds slott, Värmora rastplats, Eke fjärd bryggor och Jordbrodammen.
.JPG)
