Plats: Södra Nackareservatet, "Ältaåns hemlighet" (Nacka). Vandringsled cirka 7 km (tid: 2,5 timme inklusive rast). Jag hittade denna led på Traneving.se som i sin tur hittat den i boken Turtips i sydöstra Stockholm. Jag hade ingen karta med mig, men hade läst och noterat hur leden skulle gå.
Hur komma dit: tunnelbana till Skogskyrkogården, byte till buss 161 (mot Bagarmossen) till hållplats Djursjukhuset. Hemresa från hållplats Svartbäcksvägen till Bagarmossen tunnelbanestation.
Vandringen
Efter att ha jag klivit av bussen gick jag framåt på gatan och svängde in till vänster på en gångväg märkt med skylt Naturreservat. En lite konstig väg men snart nådde jag fram till en bilparkering för en golfbana, där jag gick till höger kortsida av parkeringen. Där gick en stig in i skogen med orange markering (Sörmlandsleden) på träden, som var lätt att följa. Efter cirka 10-15 minuter nådde jag fram Söderbysjön.
Det påhittade namnet "Ältaåns hemlighet" får man belöning för ganska fort på denna vandring, för här går Ältaån med en fin träbro där leden fortsätter över på. Oväntat, både med å och bro i skogen!
Vy över ån från bron.
När jag kommit över till andra sidan följde jag stigen som går snett åt höger, där den oranga markeringen fortsatte in i skogen. Så småningom kom jag ut på en grusad gångväg, troligen fanns ett frilulftsområde i närheten då jag mötte några skolungdomar på vägen. Där gångvägen delade sig gick jag till höger och möttes av skogsavverkan på båda sidor av vägen. Det såg riktigt trist ut! Varför höggs träden ner här? Dessutom hade man huggit ner de träd där de oranga markeringarna suttit, så med en gnutta frustration gick jag framåt och hoppades att det snart skulle dyka upp ett tecken. Alldeles strax såg jag ett orange märke på ett träd, och där gick en stig in åt höger i skogen. Kände mig lättad av lämna alla nedsågade träd bakom mig, och gladde mig ännu mer när jag nådde fram till Ulvsjöberget. Vilket utsikt! Här satte jag mig ner, öppnade ryggsäcken med fika och njöt av lugnet.
Stigen gick sedan nerför berget en lång stund, men det var ingen svår nedstigning. Däremot var det av och till partier med mycket rötter i stigen, vilket gjorde det lite knökigt att gå på.
När den oranga leden gjorde en sväng åt höger, så fortsatte jag istället att gå på vägen till vänster.
Vägen ledde fram till några hus som man kunde skymta mellan träden, och jag höll till höger. Snart delade sig stigen igen, då gick jag åt vänster och cirka 20 meter senare klev jag ut på en vändplan av asfalt. Jag gick lite framåt och sedan genast åt höger - där finns en informationstavla om naturreservat, och här syns en stig. I detta skogsparti blev leden otydlig, och det fanns stigar både åt höger och vänster, och jag gick fel. Som jag minns nu efteråt fanns ingen orange märkning på träden, det var bara stigar att följa. Strax efter att ha vandrat in från vändplanen finns ett lerigt parti/träsk, där ska man iallafall hålla till vänster (även om en stig till höger är tydligare). Jag gick alltså stigen längs Ulvsjöns strandlinje, så att jag hade sjön på min högra sida. Här var många nedfallna träd och bergshällar, så stigen försvann emellanåt, men det var bara att gå framåt. Till slut kom jag fram till ett platt öppet parti med en eldstad.
Där svängde jag om till vänster för att skåda det naturmärke som Tranevings beskrivit: ett jätteträd. Eller det var iallafall bra mycket större jämfört med de träd som stod runtomkring.
Intill trädet gick stigen vidare. Jag gick rakt fram och upp mot berget som var lite brant men en rolig klättring på enkel nivå. Väl uppe på höjdens topp nådde jag snart fram till en grusad gångväg/joggingspår. Av ren magkänsla gick jag åt vänster (det fanns inga skyltar här), och följde vägen cirka 5-10 minuter. I en kraftig vänstersväng syntes sedan en stig gå in åt höger i skogen. Intill stigen råkade jag se en skylt "Stockholm stad" på trädet. Kan vara bra att hålla utkik efter, även om stigen som viker av till höger är ganska tydlig.
Jag gick in på skogsstigen och kom snart fram till en slags korsning där stigarna gick i form av en triangel. Jag höll till vänster, och noterade nästa naturmärke som Traneving beskrivit: ett nedfallet träd med en spetsig stubbe. Går man förbi den (åt vänster) så är man på rätt led.
I skogspartiet som följde fanns många nedfallna träd. Det var lite knepigt att vandra här. Ett jättestort träd som fallit ner och vissnat hade mer ett utseende av en stor brun buske, och en stund efter syns bergsklippor till vänster. Här gick jag fel, eftersom en stor stig rakt fram/mot höger var så tydlig. Men man ska gå åt vänster till bergsklipporna, där en mindre stig går. Här döljde sig nästa överraskning på denna vandringsled: en smal passage längs en brant bergvägg. Otroligt läckert!
Efter att ha vandrat neråt från denna passage tappade jag tyvärr spåret. Jag följde en stig, eller den stig som gick att se. Turtips-boken beskriver att rätt stig ska gå förbi en vacker udde med grillplats, men den såg jag inte till. Däremot vandrade jag över flera berghällar som beskrivs i boken. Jag ville nå fram till Brotorp, och tänkte inte vandra som Tranevings (längs Ältaån tillbaka till träbron i ledens början). Över berghällarna fanns ingen stig och inga markeringar. Att gå på känn var en aning oroande. På en berghäll såg jag några cigarettfimpar och en utbränd engångsgrill, och fick därmed tecken på att det var nära till civilisationen. Efter ytterligare 2-3 berghällar, upp och ner, hittade jag en stig som ledde neråt till marknivå. Där behövde jag sedan bara titta åt vänster så såg jag längre bort en större grusväg. Turtips-boken säger att "efter ytterligare några berghällar kommer stigen fram på den breda vägen mellan Kolarängen och Brotorp". Om det verkligen finns en stig över berghällarna så missade jag den totalt, men jag kom fram ändå. När jag kom ut på den stora grusvägen svängde jag åt höger och såg ganska snart en mindre träbro över Ältaån.
Efter ån kom så småningom en stig till höger, som genom högt gräs leder till Brotorp, ett gammalt torp. Men jag gick rakt fram på grusvägen som till slut ledde fram till en smal asfalterad bilväg, där jag svängde höger. Snart kom jag till en liten korsning: åt höger gick mindre väg mot Brotorp och mot vänster gick en asfalterad cykelväg upp på ett krön. Jag gick cykelvägen och kom fram till ett villaområde, och en slags vändplan, som jag gick rakt över och fortsatte rakt fram mot Brotorps skola, och till busshållplats Svartbäcksvägen. Därifrån tog jag bussen till tunnelbanestationen Bagarmossen och tillbaka till Södermalm.
Betyg: En mycket fin vandringsled som jag kan tänka mig gå igen. Var dock var lite dåligt markerad led på vissa ställen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar